ATT FAKTISKT LYSSNA

Du vet känslan. Du sitter mitt i något vardagligt, kanske ett samtal, ett beslut o någonstans inom dig finns det en signal. En känsla som pockar på om att någonting inte stämmer. Eller kanske tvärt om, att något faktiskt är 100% rätt. Men du hinner inte lyssna, eller du kanske medvetet väljer att inte göra det. För det kanske inte är det svaret som du trodde skulle komma, kanske är det enklare att bara köra på som vanligt.

Att lyssna inåt är inte samma sak som att analysera sig själv, att lyssna inåt kräver både vilja, mod o spetsade öron. En röst som inte har blivit tagen på allvar kanske har tystnat o viskar mer, eller så kanske den skriker högt på ett alarmerande sätt.

Många av oss är bra på att tänka på oss själva, Vi är bra på att analysera våra reaktioner, förstå våra mönster o kan kanske också förklara varför vi är som vi är. Men det är inte samma sak som att du lyssnar. Det handlar om något annat. Det handlar om att du stannar upp, mitt i vardagen, mitt i allt som pågår o faktiskt känner efter. Inte tänka, inte analysera utan bara känna.

Vad säger din kropp just nu?

Finns det några spänningar i kroppen?

Var finns det lugn o ro?

Kroppen är smart, den vet alltid först. Det vi ofta glömmer är att kroppen vet redan innan tankarna hinner i kapp. Men ändå väljer du oftare att lyssna på tankarna som kommer upp. Du kanske känner obehaget innan du förstår varför. Du vet svaret innan du har formulerat frågan. Du märker av utmattningen långt innan du tillåter dig att erkänna det för dig själv. Kroppen håller informationen som dina tankar försöker att tysta ner. Som du kanske förklarar bort eller skjuter upp till ett bättre tillfälle.

En fin sak är denna:

"Kroppen slutar aldrig prata - den väntar bara på att du ska börja lyssna"...

Men vad händer då om vi fortsätter att leva på autopilot? När vi kör på, levererar, håller ihop. Jo, vi tappar kontakten med oss själva. Kanske inte så dramatiskt, inte helt på en gång utan det sker succesivt. I små steg sker det utan att vi tänker på det. Efter varje signal som vi ignorerar så kommer vi längre bort från kärnan. O till slut sitter vi där med en diffus känsla av att något saknas. Att vi vill förstå oss själva, slippa upprepa samma mönster om o om igen, men vi vet inte hur. Det är inte brist på kunskap, det är brist på kontakt.

"Vi går runt o oroar oss för AI när vi själva väljer att leva som robotar".