DU KANSKE INTE ÄR FÖRVIRRAD, DU KANSKE BARA INTE ÄR I LINJE.

Där i kroppen känns det konstigt, lite förvirrat. Du är “påslagen” o vet inte riktigt hur du ska hitta tillbaka till ditt lugn. Innan du gick på semester hade du en vision om hur det skulle vara. En tanke du jämförde din verklighet med. Den stämde inte överens. Kanske ifrågasätter du nu den visionen o din nuvarande verklighet.

Du förstår med hela ditt väsen att det inte skulle bli såhär. Att det inte skulle kännas såhär. Men ändå gör det det. Du känner dig förvirrad, men egentligen kanske du bara har en kropp som går på högvarv o en hjärna som inte riktigt vågar släppa taget.

Semester… o det enda du vill är att känna den friden du ser att “alla andra” känner just nu. För det är det du ser via sociala medier. Men har du tänkt på att det kanske inte bara är du som har svårt att släppa in ledigheten? Det är kanske inte bara du som går runt med en känsla av stress över att inte komma ner i varv. Som gömmer känslan på insidan o ler stort mot kameran.

Jag känner så ibland. Att det kan finnas en oro o en glädje samtidigt, som att det ena inte borde vara där på samma gång. Jag tror att det är då vi inte riktigt har landat i hjärtat. När vi fortfarande lever från hjärnan o intellektet, där nervsystemet åker jojo mellan lugnläget o stressläget, som en ambivalent tonåring.

När vi slutligen landar i hjärtat finner vi ett lugn som berikar, som fyller på, som är äkta. Klart vi vill dit på en gång. Men just den brådskan är i sig en stress.

Jag tror att vi kan komma dit snabbare genom att ge oss själva lite uppmärksamhet varje dag. Det handlar inte om att meditera i timmar eller stänga in sig i avskildhet en hel vecka. Bara små enkla saker.

En stund med dig själv.

Och kanske är det precis det du behöver påminna dig om i sommar. Att bara komma hem till dig själv, en liten stund i taget - varje dag.