VAD VINNER DU?

Vad vinner du egentligen på att hålla kvar vid den du alltid varit?

Jag minns det exakt.

Det var under min allra första LFA-klass. Mitt i det kom det en insikt jag inte hade bett om. Att jag skulle stänga min butik. Det kändes som ett stort skämt. Tårarna sprutade. Jag ringde min man och försökte förklara något jag inte ens förstod själv. Varför kom det här till mig? Varför skulle det vara en bra idé? Och framförallt den frågan som skrämde mig mest:

Vem ÄR jag om jag inte längre har butiken?

För butiken var inte bara en arbetsplats. Den var min trygghet. Min plats att vara kreativ, att möta människor, att utöva det jag kunde. Jag var inte “bara” Madelene. Jag var Madelene, som drev en butik och gjorde det jävligt bra. Det var min identitet. Jag var SINNERLIG.

När jag väl stängde kändes det som en befrielse. Som ett steg i rätt riktning. Men också ensamt. Tomt. Men ändå rätt. Det jag inte visste då var att känslorna som tomheten och rädslan knappt fick en chans att landa. För jag var så snabb på att kasta mig in i nästa sak. Nästa projekt. Nästa prestation. Tills det en dag, mitt i min egen resa i coachutbildningen, slog mig:

Jag hade tappat min identitet. Och sanningen jag levt efter, utan att veta om det, var att om jag inte presterar så är jag inte värd något. Och om jag inte presterar, vem är jag då?

När du börjar göra något nytt, när du väljer annorlunda, sätter en gräns, litar på dig själv istället för på det bekanta då händer något i kroppen. Det känns inte bra direkt. Du kanske först känner fysiskt obehag. Du kanske inte får en snabb bekräftelse, som dur van vid. Du kanske behöver stå på dig när någon ifrågasätter dig. Du kanske känner dig ensam i ett val som är helt ditt. Du kanske till och med behöver ta avstånd från det som en gång kändes som hemma och bekant. Det känns annorlunda och det kan göra ont och vara ovant.

Det är något som händer på andra sidan av obehaget. En känsla av stolthet. Av att du höll dig själv. Av att du klarade något du inte trodde att du skulle klara. En mjukare relation till dig själv och en tillit som ingen kan ta ifrån dig, för du byggde den inifrån.

Jag vet det, för jag har känt det själv. Den dagen jag slutade definiera mitt värde genom vad jag presterade, började något öppna sig. Inte för att allt blev lättare direkt. Utan för att jag äntligen började röra mig mot något som faktiskt var mer sant för mig. Innan saker blir bättre brukar de nästan alltid kännas lite sämre först. Det är inte något fel på dig. Det är så förändring ser ut på riktigt.

Så jag vill ställa den frågan till dig nu:

Vad vinner du på att hålla kvar vid den du alltid varit och vad kostar det dig?